Uppgift 1

Uppgift 1 kommer vi inte lägga ut på bloggen p.g.a. av att den innehåller bilder från en förskola. Vår powerpoint hittar man i vår basgrupps projektmapp på GUL.

Uppgift 4

Jag har valt att jobba med boken Vems kompis? skriven av Stina Wirsén.

Boken handlar om när det kommer en ny blå katt till sandlådan, katten får var med de andra djuren och leka i sandlådan. Problem uppstår när nalle vill att katten ska använda hennes hink och inte någon annans. Men katten vill gärna använda båda hinkarna och vill inte låna nalles hink när hon bråkar om vilken hink som ska användas. Nalle vill inte vara med och leka för hon är arg och ledsen. Tillslut blir nalle så arg att hon förstör för de andra djuren. Alla tycker nalle är dum som förstörde och säger till henne att hon får laga. Katten ser att nalle blir ledsen och lånar ut spaden. Därefter lekar alla tillsammans igen.

Uppgift 2

I uppgift två skulle vi observera den talspråkliga miljön. Det var jag, Julia och Veronica som gjorde uppgiften ihop.

Talspråkliga miljön – Observation av verksamhetens talspråkliga miljö.

Vi var på en förskola i Göteborgs området, på en avdelning med barn i åldrarna 3-6 år. Avdelningen består av 21 barn, de flesta med svenskt ursprung, men det finns även barn med annan kulturell bakgrund än svensk. På avdelningen jobbar två förskollärare samt en barnskötare.

Vi valde att göra observationen under en morgonsamling. Just denna morgon var även nio barn från en annan avdelning med under samlingen, vilket gjorde att gruppen var större än vad den vanligtvis brukar vara. Huvudaktiviteten under samlingen var en slags språklek. Pedagogen höll upp en bild med en nyckel på, samt en med en ring på. Barnen skulle då själva kunna koppla ihop dessa två till nyckelring osv. Till en början ropade barnen ut olika svar, vilket blev rörigt och stimmigt. Pedagogen sa då att barnen skulle räcka upp handen då de visste svaret. De barn som då räckte upp handen vad de barn som gick på den avdelningen där samlingen ägde rum. För att involvera barnen från den andra avdelningen bad hon även dem svara, fast än de inte hade räckt upp handen. Här skedde kommunikationen endast i en riktning, från pedagogen till barnet. Barnen tilltalades med tillsägelser och med endast korta instruktioner som syftade till att korrigera barnen. Detta gjorde att innebörden av språkövningen var svår för de yngsta barnen att förstå. Genom att pedagogen pekade ut barn inför hela den stora gruppen som inte själva valt att svara, kan det ur ett barnperspektiv få barnet att känna osäkerhet och även obehag (Johansson, 2003).

Vi anser att denna typ av övning skulle kunna göras i en mindre grupp. Detta då barnen inte behöver känna sig lika pressade inför de övriga barnen i den stora gruppen, samt då pedagogen får mer tid och utrymme att ägna sig åt de barn som är med under övningen och förklara för dem och hjälpa dem att förstå.

Uppgift 3

Vi har i denna uppgift varit runt på stan och utforskat vad man möter i affärerna som barn. Vi märkte även det var svårt att i barnens konsumentkultur inte uppmärksamma den steriotypisering som sker, då man gör flickorna mer flickiga och pojkarna mer pojkiga. Därför har vi valt att även ta med denna aspekt i uppgiften. Vi upptäckte att man i marknadsföringen för de produkter man vill att barnen skall vilja köpa, gör allt för att få dem intresserade. Produkterna är placerade i barnhöjd, man har aktiv reklam i buktiken av t.ex. audiovisuellt, man tar till vara på barns samlar lust och kamrattycket av att man måste ha vissa saker för att få acceptans.  

Vi valde att leta efter barnkultur i leksaksaffärer, en bokhandel och i klädaffärer Detta för att det är här som barnen möter denna populärkultur.

Detta skyltfönster är det första vi mötte när vi kom ut på stan. Det vi uppmärksammade var att det här inte fanns så många av de populärkulturella figurerna, men däremot var skyltfönstret färgglatt, spännande och sagolikt.

Språkstimulering

Till litteraturseminariet den 4 februari har jag läst boken Språkstimulering av Bente Hagtvet Eriksen. Boken beskriver hur man i förskolan kan utveckla barnets språkstimulering. När man i förskolan börjar med språkutveckling är det med lugnare principer i än skolan. Man blir inte pressad att lära sig läsa och skriva och detta gör att barnet själv kan ta initiativ för språkstimulering och att pedagogen kan driva det vidare. Hagtvet talar i boken om 4 pedagogiska nyckelord som hon tycker är grunden för modersmålsundervisning på alla nivåer.

·      Allmän språkfärdighet

·      Situationsoberoende språk

·      Språkligmedvetenhet

·      Erfarenheter av skrivning och läsning

Allmän språkfärdighet

Handlar om här och nu dialogen. Som innefattar vardagliga samtal, korta som långa, som är ytterst viktiga för muntlig och skriftlig språkstimulering. Det goda samtalet förutsätter ett aktivt lyssnande, att man som vuxen signalerar deltagande, vilket gör att barnen känner sig betrodda, sedda och hörda. Barnen blir trygga i sitt utvecklande av samtalsfärdigheter. Barnen behöver detta för att förstå vikten av ett samtal och när man ska lyssna och att visa intresse för den man talar med.

Situations oberoende språk

Situationsoberoende språk är ett bruk där man anpassar språket efter situationen. Där- och då samtal är ett exempel på denna variant. Barn kan använda situationsoberoende språkliga färdigheter för att belysa uppmärksamhet eller för att ersätta kompletta meningar med gester och enklare språkbruk för att beskriva någonting.

Språkligmedvetenhet

Språklig medvetenhet. Den har använts allt oftare för att beskriva relationen mellan barns kommunikationsvägar och språkutveckling, men även läsning och skrivning. Den som är språkligt medvetenhet kan se språket, samtalet, med distans och se det utifrån ett metaperspektiv och se språket som ett objekt. Objektet kan då brytas ned och analyseras utifrån dess betydelse. Detta kräver ofta en lite större kunskap i de skriftliga färdigheter som ett barn har. Den alfabetiska principen – utvecklad skriftlig medvetenhet . Den alfabetiska koden ska kunna knäckas och för att kunna göra detta behöver man kunna göra fonem, läten för stavelser och ljud, och veta vilka bokstäver som dessa fonem innehåller.  Man bör veta hur bokstäverna ser ut och i vilken ordning de ska skrivas för att det skrivna ordet ska stämma överens med vad man säger. När barn knäcker den alfabetiska koden har de kommit långt med den språkliga medvetenheten och i sin analytiska förmåga att förstå ordens variationsmöjligheter.

Erfarenheter av skrivning och läsning

Det primära målet med förskolan är inte att lära barn läsa och skriva klart och tydligt, men man kan lära barnen att hantera verktygen och ge dem baskunskaper för hur man skriver och skapar texter vartefter de kan börja lära sig att läsa. Många barn skriver in sig i läskunskaperna och börjar ofta med klotter, som de sedan själva läser upp. Detta följs av kopiering och friskrivning varefter man börjar skriva på egen hand.  Själva skrivprocessen är uppdelad, det handlar om att skapa idén och sedan få ner idén på papper. Det är här man som pedagog kan vara aktiv och föra en muntlig dialog och fråga vad som skrivs och varför. Barnet får då signaler om att det är intressant att man skriver och lika intressant att läsa upp det man skriver för att berätta historien för omvärlden.

Jag vet att på den förskola jag har min VFU jobbar de ständigt med att inte prata med varandra när barnen är i rummet. Lyckas man med att inte prata med de vuxna i mellan har man skapat en perfekt här och nu dialog. Ett bra exempel på vad man kan göra för att prata mer med barnen, var att varje månad planera ett samtal på 5-10 minuter med varje barn. Och fråga de frågor som lätt glöms bort men är så viktiga.

I boken står det att barnen får välja de skriftspråkliga aktiviteter som intressera de. Men då fundera jag på vad gör man om barnet inte visar något intresse för skriftspråk? För man kan ju inte tvinga barnet till något. 

Hur barn lär sig läsa och skriva

Här kommer jag ge en kort sammanfattning ur boken Hur man lär sig läsa och skriva. Jag har valt ut de delar som jag tyckte var väsentliga i boken.

Begränsat effektivt läsande och skrivande delas i sin tur in i tre faser: Preläsande och preskrivning är när barnet låtsas att de läser. De kan sitta och titta i en bok och hitta på en text och likadant när de sitter med papper och penna och låtsasskriver. Barnen kan även återberätta en text de har hört flera gånger. Den andra fasen är situationsläsande och situationsskrivande, där barnen drar en slutstats till vad som ska skall komma i texten. I situationsläsande kan barnet gissa sig till att det står mjölk på mjölkpaketet men om t.ex. barnets förälder skriver samma ord på ett papper vet barnet inte vad det står. I situationsskrivande kopierar barnet ord eller delar från en text och skriver detta efter förmåga. Den tredje fasen är en tidig form av helordsläsande och helordsskrivande. I den tredje fasen känner barnet till texten. Ord läses och skrivs som en helhet. Namn är det vanligaste barnet kan skriva och läsa i nuläget.

Grammatiskt läsande och skrivande innebär att barnet förstår att olika ljud och läten motsvarar bokstäver och stavelser. Det kan, genom att långsamt dela upp ett ord i olika ljud, få fram stavelser och bokstäver som ingår i ordet och skriva ner detta. Barnet kan lära sig att hantera bokstävernas ordning i ordet och även förstå att man kan bilda andra ord genom att kasta om, lägga till eller dra bort bokstäver från det ursprungliga ordet.

Det finns fem grundläggande grammatiska principer, som barnet följer när de lär sig läsa och skriva. Barnet utvecklar principerna i kronlogisk ordning för att sedan kunna hantera alla fem samtidigt.

Principen om objektifiering: Man gör språket till ett objekt för att kunna hantera och lära sig hur språket, objektet, fungerar och ser ut. Det är väsentligt för att förstå de delar språket har och i vilken ordning man ska lära sig de olika delarna för att bra kunna lära sig språket i tal och skrift. Objektifiering är en förutsättning för att kunna delta i metaspråkliga aktiviteter, dvs att kunna förstå språket till en högre kunskapsnivå.

Principen om den dubbla artikulationen: Man måste veta vilka delar som finns och hur de är uppdelade i orden (språkliga objekten) för att sedan lära sig att förstå dem var för sig.

Principen om skrivtecknens invarians: När barnet har förstått dessa första två principerna kan det börja leta efter bokstäver och hur bokstäverna låter var för sig eller tillsammans i ordet. Barnet förstår nu hur ett ord är uppbyggt och vet också hur man urskiljer bokstäver (delar och objektifiering). Enskilda stavelser som tidigare barn kunde definiera som ”en bokstav” kan de nu urskilja vilka bokstäver som finns i en stavelse.

Principen om skrivtecknens linjärisering: När barnet nu förstår vilka bokstäver som ett ord består av, ska det nu lära sig att sätta bokstäverna på rätt plats för att bilda det önskade ordet, utan att skapa ett annat ord.

Principen om skrivtecknens bi-unikhet: Efter att ha lärt sig om ordens komponenter och delar, vilka ljud bokstäverna eller stavelserna har, deras separata uttal och vilken bokstav som betyder vad, kan barnet nu börja hantera orden och förändra dem genom att själv plocka bort eller lägga till bokstäver och stavelser för att skapa nya ord.

Utvecklat effektivt läsande och skrivande. Barnet kan läsa en längre text stycke utan att hantera varje ord enligt de grammatiska principerna. Läsningen av en text är mer flytande och barnet fokuserar på att förstå textens innehåll och helhet. Färdigheterna i ett effektivt skrivande kommer oftast senare än läsandet och man definierar ett effektivt skrivande när barnet på egen hand eller med lite assistans kan skriva en längre text.

Blogg

Jag tro att jag har skaffat en blogg.