Talspråkliga miljön – Observation av verksamhetens talspråkliga miljö.
Vi var på en förskola i Göteborgs området, på en avdelning med barn i åldrarna 3-6 år. Avdelningen består av 21 barn, de flesta med svenskt ursprung, men det finns även barn med annan kulturell bakgrund än svensk. På avdelningen jobbar två förskollärare samt en barnskötare.
Vi valde att göra observationen under en morgonsamling. Just denna morgon var även nio barn från en annan avdelning med under samlingen, vilket gjorde att gruppen var större än vad den vanligtvis brukar vara. Huvudaktiviteten under samlingen var en slags språklek. Pedagogen höll upp en bild med en nyckel på, samt en med en ring på. Barnen skulle då själva kunna koppla ihop dessa två till nyckelring osv. Till en början ropade barnen ut olika svar, vilket blev rörigt och stimmigt. Pedagogen sa då att barnen skulle räcka upp handen då de visste svaret. De barn som då räckte upp handen vad de barn som gick på den avdelningen där samlingen ägde rum. För att involvera barnen från den andra avdelningen bad hon även dem svara, fast än de inte hade räckt upp handen. Här skedde kommunikationen endast i en riktning, från pedagogen till barnet. Barnen tilltalades med tillsägelser och med endast korta instruktioner som syftade till att korrigera barnen. Detta gjorde att innebörden av språkövningen var svår för de yngsta barnen att förstå. Genom att pedagogen pekade ut barn inför hela den stora gruppen som inte själva valt att svara, kan det ur ett barnperspektiv få barnet att känna osäkerhet och även obehag (Johansson, 2003).
Vi anser att denna typ av övning skulle kunna göras i en mindre grupp. Detta då barnen inte behöver känna sig lika pressade inför de övriga barnen i den stora gruppen, samt då pedagogen får mer tid och utrymme att ägna sig åt de barn som är med under övningen och förklara för dem och hjälpa dem att förstå.
Under samlingen gjordes även andra saker. Barnen sjöng bland annat sånger tillsammans och räknade även antalet närvarande barn i samlingen. Dessa aktiviteter passar bra att göra under en samling, då detta skapar gemensamma upplevelser och gruppsammanhållning. Dock kunde det kanske varit bättre för det individuella lärandet att göra en sådan språkövning som gjordes i så stor grupp, i en mindre grupp (Eriksen Hagtvet, 2006). Genom att man delar upp barngruppen i mindre delar, skapas det större förutsättningar för givande samtal (Johansson, 2006).
Vi anser inte att pedagogen behandlade flickorna och pojkarna olika. Vi kunde dock se att flickorna satt lugnare och räckte upp handen, medan en del av pojkarna ropade rätt ut, utan att räcka upp handen. På den avdelning där samlingen ägde rum bestod avdelningens barn till stor del av barn med svensk bakgrund, medan det på den andra avdelningen var tvärtom. Det var som sagt även barnen på den avdelning med majoriteten svenska barn som var dem som svarade oftast, medan de barnen från avdelningen med majoriteten utländska barn var mer passiva. Vi tror att detta kan bero på att barnen från den andra avdelningen inte behärskade det svenska språket på samma sätt som de barnen med svensk bakgrund. Som mål i läroplanen för förskolan står det att varje barn ” som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål.” (Skolverket, 2010, s. 13). Vi anser att barnen skulle kunna få bättre förutsättningar för att nå detta mål genom att samtala i mindre grupp än i en så stor grupp som det var under samlingen.
Det har varit intressant att observera den talspråkliga miljön. Vi känner att vi har fått en ökad förståelse för verksamheten genom litteraturen. Från den här uppgiften bär vi med oss vikten av att hela tiden utvecklas som pedagog i sitt sätt att arbeta i barngruppen och för att göra detta är ett sätt att någon annan observerar eller att man spelar in sig själv. Detta kan bidra med att man ser sig själv utifrån ett annat perspektiv och kan utveckla sitt arbetssätt i barngruppen.
Referenser
Eriksen Hagtvet, Bente (2006). Språkstimulering. Aktiviteter och åtgärder i förskoleåldern. Stockholm: Natur och Kultur.
Johansson, Eva (2003). Möten för lärande. Pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen i förskolan. Forskning i fokus 6. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan. Lpfö 98. Reviderad 2010. Stockholm: Fritzes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar