Uppgift 3

Vi har i denna uppgift varit runt på stan och utforskat vad man möter i affärerna som barn. Vi märkte även det var svårt att i barnens konsumentkultur inte uppmärksamma den steriotypisering som sker, då man gör flickorna mer flickiga och pojkarna mer pojkiga. Därför har vi valt att även ta med denna aspekt i uppgiften. Vi upptäckte att man i marknadsföringen för de produkter man vill att barnen skall vilja köpa, gör allt för att få dem intresserade. Produkterna är placerade i barnhöjd, man har aktiv reklam i buktiken av t.ex. audiovisuellt, man tar till vara på barns samlar lust och kamrattycket av att man måste ha vissa saker för att få acceptans.  

Vi valde att leta efter barnkultur i leksaksaffärer, en bokhandel och i klädaffärer Detta för att det är här som barnen möter denna populärkultur.

Detta skyltfönster är det första vi mötte när vi kom ut på stan. Det vi uppmärksammade var att det här inte fanns så många av de populärkulturella figurerna, men däremot var skyltfönstret färgglatt, spännande och sagolikt.

På den här bilden ser vi tydligt hur man sammanför två stora marknader, att barnen vill ha populära figurer och att föräldrarna vill att barnen skall lära sig något nytt. Detta ser vi inte bara som på bilden, med lära sig att skriva och räkna böcker, utan även som dataspel och andra aktiviteter. Fast nämner att även företag har tagit detta ett steg längre genom att lära barnen shoppa och bli konsumenter. Fast tar i sin bok upp ett exempel att man på Barbies hemsida kan spela ett spel där man är i affären och handlar.

Vi träffade i en av butikerna, klädaffären, två mammor som var ute och handlade kläder till sina barn. Vi frågade dem om vad de tänker på när de handlar kläder till sina barn samt om de anser att det spelar någon roll vad kläderna har för tryck och färger. En av mammorna sa då att hon valde bort kläder med tryck som exempelvis Hello Kitty, då hon ansåg att det var fult. Den andra mamman sa att hon brukade köpa kläder med Hello Kitty och liknande då hennes dotter så gärna ville ha det, men att hennes dotter nu hade tröttnat på Hello Kitty vilket hon tyckte var skönt då hon kunde köpa mer ”neutrala” kläder utan stora symboler på. Precis som Fast tar upp så vill föräldrarna precis som vi ser i detta exempel ofta köpa de saker barnen vill ha. Detta då det ofta är viktigt i kamratkulturerna och skapar status.

På bilden till vänster ser vi ett exempel på hur skyltningen med dessa populära symboler är i barnens höjd. Vi tolkar det även som att butiken skyltat efter ”flickigt” och ”pojkigt” genom att tydligt skilja rosa och svart ifrån varandra. 

I leksaksaffären lyssnade vi noga på alla samtal som fördes mellan vuxna och barn. Många av dessa samtal handlade om hur föräldrarna styrde in barnen på vad de ansåg var leksaker som passar till dem. En pappa vars son ville ha ett ”kök”: - oh pappa jag vill ha ett kök. Vilket pappa direkt sa med spännande röst svarade: - men titta vilken fräck radiostyrd bil. Och sonen uppmärksamhet vändes direkt från köket till bilen, varför fick han inte titta och önska sig köket?

I bokhandeln, var det inte lika könsuppdelat som i de andra affärerna . Men det fanns likväl böcker, spel, puzzle och pusselböcker som inriktar sig till de två könen.

Vi anser att inte symbolerna enbart har negativ effekt, när barnen känner igen symbolerna så situationsläser de texter som finns i samband med symbolen, detta nämner även Liberg i sin bok.

Jag (Julia) upplever det som förälder att barnprogrammet Bolibompa styr väldigt mycket vad som barnen finner intressant och inte. Nu t.ex. så går det ett program som heter dinosaurietåget på Bolibompa som tror jag har fått stor genomslagskraft hos barnen. Det märks i alla fall tydligt på min sons förskola, det är väldigt mycket dinosaurielekar och intresse för dinosaurier i största allmänhet. Jag frågade min son vad han ville ha i födelsedagspresent när han fyller år på söndag (3 år), och det svaret som jag fick var:" en dinosauriebok". Ofta tycker jag att det är bra program på Bolibompa, t.ex. "dinosaurietåget" där barnen får lära sig otroligt mycket om dinosaurier på ett lättsamt sätt.

På ett sätt känns det dock lite skrämmande att tv och media kan styra barnen och även oss vuxna så mycket. Även de stora barnen får en typ av

makt position när det gäller vad som är "inne" och "ute", det som de stora barnen leker med vill de små också leka med oavsett om de förstår vad det är för något eller inte.

Sammanfattningsvis har vi kommit fram till att idag bor vi i ett samhälle där det är väldigt könsinriktat. Vi vill i vår framtida roll som förskolelärare fokuserar på barn som individer istället för att se könen. Uppgiften har gett oss nya tankar och intressanta diskussioner kring genus som vi kommer att bära med oss i framtiden.